Vem är farligast för världen, Putin eller Biden?

[Bengt-Ove]

Under min bloggpost ”Vart går USA” på denna sida, har jag berört president Bidens ökande problem med demens och det faktum att detta tystas ner, där jag gör jämförelser med H.C. Anderson och den nakne kejsaren.

Nu rasar ett krig i Ukraina, hela Europa och resten av världen hoppas att detta krig ska sluta. Och man håller andan och hoppas att det inte ska eskalera till ett tredje världskrig. I ett sådant läge är varje ord som yttras av supermakternas ledare kritiskt viktigt, liksom det faktum att det vägs på guldvåg eftersom det inte får finnas utrymme för misstolkningar av motsidan, alltså Ryssland.

Ronald Reagan var känd för sin maxim ”fred genom styrka”, och hans raka och fasta men balanserade linje ledde också till att Sovjets Gorbatjev kastade in handduken och den sovjetiska kommunistdiktaturen avvecklades. Vladimir Putin har uttryckt att detta var en katastrof, och den gamle kommunisten och KGB-chefen har drömt om den dag då detta imperium åter ska komma till makt.

Donald Trump var en president som inte alltid uttryckte sig presidentlikt, men som respekterades av USA:s motståndare, som Putin och Kinas och Nordkoreas ledare, och som var mycket tydlig med USA:s linje. Putin har säkert bara väntat på rätt tillfälle att ta Ukraina. Men han vågade helt enkelt inte under Trumps presidenttid. Det är högst troligt att det var USA:s närmast panikartade reträtt från Afghanistan, där man lämnade vapen för en hel armé i händerna på talibanerna, som signalerade för Putin att tiden var mogen, med en så svag president i Vita huset.

Men nu håller Bidens alltmer framskridna demens på att puffa världen allt närmare ett världskrig, helt enkelt därför att han ibland lämnar det av talskrivaren noggrant skrivna manuset och talar i affekt, och då kan han säga saker som han uppenbarligen inte själv förstår betydelsen av eller hur det kommer att uppfattas, särskilt av Ryssland. Det är egentligen förfärande.

Tre gånger den gångna veckan under Bidens Europaresa gjorde han fullkomligt sanslösa uttalanden, som vart och ett förde världen närmare ett storkrig. I Brüssel på torsdagen fick han under presskonferensen frågan av en journalist om vad USA skulle göra om Ryssland satte in kemiska stridsmedel i Ukraina. Biden svarade omedelbart: ”Vi skulle svara med samma mynt”, och åhörarskaran kippade efter andan. Inom en timme gick Vita huset ut med en dementi där man förklarade att presidenten inte alls hade menat så, och att USA aldrig under några omständigheter skulle använda kemiska stridsmedel.

På fredagen talade Biden till amerikanska trupper stationerade i Polen, och inför en förstummad skara soldater talade om det ukrainska folkets mod och tillade: ”Ni får se själva när ni kommer dit.” USA:s ÖB talade alltså inför kamerorna om för amerikanska trupper att de snart skulle sändas till Ukraina. Vi talar alltså då om ett storkrig i Europa. Genast reagerade Vita huset och dementerade åter att det var det Biden menat, och försäkrade att USA inte hade några planer på att skicka trupper till Ukraina.

Och på lördagen, när Biden höll tal i Polen, blev han uppenbarligen så upprörd över Putins ondska att han utbrast: ”För Guds skull, den mannen kan inte få sitta kvar vid makten.” Alltså en öppen uppmaning till ett annat land att störta sin ledare. Många önskar nog att så skedde. Men när ett lands ledare uppmanar ett annat lands folk att störta sin ledare, är det snubblande nära en krigshandling. Återigen måste Vita huset rycka ut och förklara att vad Biden menade var att Putin inte får tillåtas förtrycka sina grannländer. Men det var ju inte vad han sa.

Och när Biden senare fick frågor från journalister om vad han sagt i Europa reagerade han med irritation och ilska, och förklarade att han inte ångrade ett ord och menade precis vad han sa. Han har även visat irritation mot sina rådgivare i Vita huset för att de gått in och ändrat hans budskap.



Alltfler i USA är förfärade, och med rätta, över vad denne senile gamle man riskerar att ställa till med, och det talas alltmer om att göra bruk av artikeln i konstitutionen som talar om att avsätta en president av hälsoskäl eller att han uppenbart inte är kapabel att bekläda sitt höga ämbete längre. Det värsta är att Kamala Harris möjligen vore att hoppa ur askan i elden. Hon är inte dement, men hopplöst okunnig och inkompetent för sin roll och varje gång hon får en svår fråga skrattar hon bort den som om den var för löjlig att bevärdiga ett svar.

Efter att hon brustit ut i gapskratt vid presskonferens med Polens premiärminister som svar på den den allvarliga frågan om Ukrainas flyktingar, twittrade en tidigare taleskvinna för Ukrainas president Zelenski: "Det vore en tragedi om den här kvinnan blev president." https://www.youtube.com/watch?v=0QJbuFMpnio

I en tid då världen är närmare ett storkrig än man varit sedan Kubakrisen 1962, och då en verkligt balanserad och klok president i Vita huset aldrig har varit mer behövd, i ljuset av den uppenbart alltmer paranoide Putin, har USA den mest inkompetenta presidenten och vicepresidenten, troligen sedan landets grundande. Det är verkligen allvarstider för världen.

Bengt-Ove Andersson