Sverige och Mellanöstern
Postat: ons 16 sep 2026, 11:09
Jag har beslutat att lägga ut ett fåtal av de artiklar jag skrivit de senaste åren i ämnet ovan, då det inte går att komma undan frågan.
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... urovision/
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... arna-igen/
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... upprattas/
https://www.varldenidag.se/opinion/varf ... den/840850
Varför går Amnesty mördares ärenden? (debatt ViD 28/1 2025)
Det är alltid tragiskt när organisationer med uttalat humanitär målsättning tas över av aktivister, som följer en politisk agenda som inte står uttalad någonstans och som egentligen strider mot organisationens uttalade program.
Det finns kyrkliga och andra biståndsaktörer som stämmer in på den beskrivningen. Och nu är det Amnesty International i Sverige som ägnar sig – inte åt att synliggöra och bekämpa förföljelse – utan åt politisk aktivism.
Amnesty var från början en organisation som drevs av idealitet och kamp mot orättvisor varhelst i världen de förekom. Med åren har dock dess trovärdighet naggats i kanten genom märkliga politiska ställningstaganden som svär mot organisationens grund. Och nu har man valt att kasta bort det sista unset av sin trovärdighet genom en lika påkostad som lögnaktig kampanj, som grundlöst anklagar staten Israel för folkmord.
Det är i sig intressant att udden på deras och andras aktivism under humanitär täckmantel nästan alltid är riktad mot den ständigt hotade judiska staten. Tillfällighet?
Jag har tagit del av ett av svaren till människor som ställt kritiska frågor till Amnesty, till exempel varför de inte uttalar någon kritik mot den djupt antisemitiska grupp som verkligen utförde ett folkmord den 7 oktober 2023, men i stället i en stort uppslagen (och dyr) kampanj i T-banan i Stockholm anklagar offren (Israel) för folkmord då de krigar mot folkmördarna för att befria israeliska gisslan. Svaret verkar masskopierat och håller inte för ett ögonblicks seriös granskning.
Man hänvisar till ”folkrättsliga ramverk” men verkar ha tillämpat samma definition av folkmord som det nu grundligt avslöjade och skandaliserade ICC (Internationella brottmålsdomstolen).
Med åren har dock [Amnestys] trovärdighet naggats i kanten genom märkliga politiska ställningstaganden som svär mot organisationens grund.
Enligt Amnesty har alltså Israel gjort sig skyldigt till folkmord genom att ”döda medlemmar av gruppen” och ”orsaka allvarlig psykisk eller kroppslig skada” på gruppen. Det framgår obönhörligt avslöjande att man med ”gruppen” avser Hamas, just de som mördade, våldtog och kidnappade över 1 200 israeler, och sitter nu till doms över Israel för att man tar itu med mördarna.
Amnesty trasslar också in sig i logiska kullerbyttor då man pekar på ”massevakueringar” av befolkningen som en del av ”folkmordet”. Det är ju just för att undvika civila offer som Israel via flygblad, telefonsamtal med mera uppmanar den civila befolkningen att ge sig av från platser som är nästen för Hamas-mördarna.
Varje tänkande människa förstår att om Israel hade velat, hade man kunnat jämna Gaza med marken på några dagar med massbombningar. Ungefär som de allierade gjorde med tyska städer. I stället har man gått hus efter hus, tunnel efter tunnel, med stor risk för israeliska soldaters egna liv. Och över tusen israeliska soldater har redan fått ge sina liv.
Den kärva sanningen är att Israel som humanitärt land gör allt för att minimera antalet civila offer, medan deras fiender, i detta fall Hamas, gör allt för att maximera antalet civila offer.
Amnestys kampanj är en skamfläck, som raderar ut det sista unset av trovärdighet för organisationen. Hur finansierades kampanjen? Enligt vissa: av Qatar och andra. Var det värt det, kan man undra?
Bengt-Ove Andersson, tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
https://magazin24.se/opinion/sag-din-me ... ll-tjanst/ Augusti 2024
NWT med flera tidningar, 2024
Inte ens under andra världskriget, när Förintelsen pågick för fullt, marscherade antisemiter på gatorna här i Sverige och firade mördandet av judar. Det hade varit för magstarkt även för dem. Men den 7 oktober i fjol gjorde man det. Öppet och demonstrativt. Sociala medier var fulla av jublande inlägg här i Sverige. Detta var flera dygn innan Israel svarade militärt mot massmördandet av judar. Så det var inte mot Israels svar man marscherade på gatorna. Man firade att judar dödats. Samma budskap kom från en annan mobb som demonstrerade utanför en judisk förskola i Stockholm i maj: ”Döda judarna!”
Dessa som skanderar ”From the river to the sea” menar alltså ett Mellanöstern där den judiska staten förintats, men kallas av någon obegriplig anledning för ”propalestinska demonstranter”. Ungefär samma nyspråk som om man hade kallat brunskjortorna och SS för ”protyska”. Våra massmedier tiger om att många av dem som nu anklagar Israel för folkmord och att döda barn, den 7 oktober firade just folkmord och mördandet av barn. Och det med en bestialitet som överträffade allt en nazist kunnat komma på för 80 år sedan.
Hur kunde fokus på bara några dagar skifta från det största massmordet på judar sedan Förintelsen, till Israels absolut nödvändiga svar på massakern? SVT hade i april en rubrik: ”Sex månader sedan Israels krig mot Gaza inleddes.” Alltså inte: ”Sex månader sedan Hamas massaker på 1 200 judar.”
Vad vi har sett sedan den 7 oktober är hur en antisemitisk islamism som tagit stadiga kliv framåt i Sverige de senaste årtiondena nu tagit över gatorna. Detta borde djupt oroa. En allt större del av Sveriges judar ser ingen framtid här för sig och sina familjer, medan andra hoppas kunna stanna men ”ligga lågt” med sin judiskhet. När det sedan kommer fram att Irans mullor, som lovat död åt den judiska staten, finns i bakgrunden för manifestationerna här i väst, blir allt skrämmande logiskt.
Vilka som äger gatorna blev smärtsamt tydligt i den europeiska antisemitismens huvudstad Malmö i maj. Den som dök upp med en israelisk flagga för att visa stöd för landets deltagare blev våldsamt attackerad av mobbar med Palestinaflaggor och förd från platsen av polis för att ha ”provocerat”. Yttrandefriheten har i ett slag satts ur spel och polisen verkade i TV-inslag komma bättre överens med mobben än med det fåtal judar som vågat sig dit. En anhörig med israelisk flagga utanför Israels ambassad fick av polisen höra att det ”kunde vara provocerande”. Själva existensen av en judisk stat är en provokation för dem som velat förgöra den sedan 1948. Och samma avhumanisering som användes mot det judiska folket före Förintelsen används nu mot den judiska staten.
Hur kunde det bli så här i Sverige? Åttio år efter Förintelsen? Den överhet som sviker sitt ansvar och säljer ut en hotad grupp för att inte stöta sig med mobben – och kanske mista dess röster i valet – måste dömas hårt av historien.
Bengt-Ove Andersson
Tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... urovision/
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... arna-igen/
https://www.svensktidskrift.se/bengt-ov ... upprattas/
https://www.varldenidag.se/opinion/varf ... den/840850
Varför går Amnesty mördares ärenden? (debatt ViD 28/1 2025)
Det är alltid tragiskt när organisationer med uttalat humanitär målsättning tas över av aktivister, som följer en politisk agenda som inte står uttalad någonstans och som egentligen strider mot organisationens uttalade program.
Det finns kyrkliga och andra biståndsaktörer som stämmer in på den beskrivningen. Och nu är det Amnesty International i Sverige som ägnar sig – inte åt att synliggöra och bekämpa förföljelse – utan åt politisk aktivism.
Amnesty var från början en organisation som drevs av idealitet och kamp mot orättvisor varhelst i världen de förekom. Med åren har dock dess trovärdighet naggats i kanten genom märkliga politiska ställningstaganden som svär mot organisationens grund. Och nu har man valt att kasta bort det sista unset av sin trovärdighet genom en lika påkostad som lögnaktig kampanj, som grundlöst anklagar staten Israel för folkmord.
Det är i sig intressant att udden på deras och andras aktivism under humanitär täckmantel nästan alltid är riktad mot den ständigt hotade judiska staten. Tillfällighet?
Jag har tagit del av ett av svaren till människor som ställt kritiska frågor till Amnesty, till exempel varför de inte uttalar någon kritik mot den djupt antisemitiska grupp som verkligen utförde ett folkmord den 7 oktober 2023, men i stället i en stort uppslagen (och dyr) kampanj i T-banan i Stockholm anklagar offren (Israel) för folkmord då de krigar mot folkmördarna för att befria israeliska gisslan. Svaret verkar masskopierat och håller inte för ett ögonblicks seriös granskning.
Man hänvisar till ”folkrättsliga ramverk” men verkar ha tillämpat samma definition av folkmord som det nu grundligt avslöjade och skandaliserade ICC (Internationella brottmålsdomstolen).
Med åren har dock [Amnestys] trovärdighet naggats i kanten genom märkliga politiska ställningstaganden som svär mot organisationens grund.
Enligt Amnesty har alltså Israel gjort sig skyldigt till folkmord genom att ”döda medlemmar av gruppen” och ”orsaka allvarlig psykisk eller kroppslig skada” på gruppen. Det framgår obönhörligt avslöjande att man med ”gruppen” avser Hamas, just de som mördade, våldtog och kidnappade över 1 200 israeler, och sitter nu till doms över Israel för att man tar itu med mördarna.
Amnesty trasslar också in sig i logiska kullerbyttor då man pekar på ”massevakueringar” av befolkningen som en del av ”folkmordet”. Det är ju just för att undvika civila offer som Israel via flygblad, telefonsamtal med mera uppmanar den civila befolkningen att ge sig av från platser som är nästen för Hamas-mördarna.
Varje tänkande människa förstår att om Israel hade velat, hade man kunnat jämna Gaza med marken på några dagar med massbombningar. Ungefär som de allierade gjorde med tyska städer. I stället har man gått hus efter hus, tunnel efter tunnel, med stor risk för israeliska soldaters egna liv. Och över tusen israeliska soldater har redan fått ge sina liv.
Den kärva sanningen är att Israel som humanitärt land gör allt för att minimera antalet civila offer, medan deras fiender, i detta fall Hamas, gör allt för att maximera antalet civila offer.
Amnestys kampanj är en skamfläck, som raderar ut det sista unset av trovärdighet för organisationen. Hur finansierades kampanjen? Enligt vissa: av Qatar och andra. Var det värt det, kan man undra?
Bengt-Ove Andersson, tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
https://magazin24.se/opinion/sag-din-me ... ll-tjanst/ Augusti 2024
NWT med flera tidningar, 2024
Inte ens under andra världskriget, när Förintelsen pågick för fullt, marscherade antisemiter på gatorna här i Sverige och firade mördandet av judar. Det hade varit för magstarkt även för dem. Men den 7 oktober i fjol gjorde man det. Öppet och demonstrativt. Sociala medier var fulla av jublande inlägg här i Sverige. Detta var flera dygn innan Israel svarade militärt mot massmördandet av judar. Så det var inte mot Israels svar man marscherade på gatorna. Man firade att judar dödats. Samma budskap kom från en annan mobb som demonstrerade utanför en judisk förskola i Stockholm i maj: ”Döda judarna!”
Dessa som skanderar ”From the river to the sea” menar alltså ett Mellanöstern där den judiska staten förintats, men kallas av någon obegriplig anledning för ”propalestinska demonstranter”. Ungefär samma nyspråk som om man hade kallat brunskjortorna och SS för ”protyska”. Våra massmedier tiger om att många av dem som nu anklagar Israel för folkmord och att döda barn, den 7 oktober firade just folkmord och mördandet av barn. Och det med en bestialitet som överträffade allt en nazist kunnat komma på för 80 år sedan.
Hur kunde fokus på bara några dagar skifta från det största massmordet på judar sedan Förintelsen, till Israels absolut nödvändiga svar på massakern? SVT hade i april en rubrik: ”Sex månader sedan Israels krig mot Gaza inleddes.” Alltså inte: ”Sex månader sedan Hamas massaker på 1 200 judar.”
Vad vi har sett sedan den 7 oktober är hur en antisemitisk islamism som tagit stadiga kliv framåt i Sverige de senaste årtiondena nu tagit över gatorna. Detta borde djupt oroa. En allt större del av Sveriges judar ser ingen framtid här för sig och sina familjer, medan andra hoppas kunna stanna men ”ligga lågt” med sin judiskhet. När det sedan kommer fram att Irans mullor, som lovat död åt den judiska staten, finns i bakgrunden för manifestationerna här i väst, blir allt skrämmande logiskt.
Vilka som äger gatorna blev smärtsamt tydligt i den europeiska antisemitismens huvudstad Malmö i maj. Den som dök upp med en israelisk flagga för att visa stöd för landets deltagare blev våldsamt attackerad av mobbar med Palestinaflaggor och förd från platsen av polis för att ha ”provocerat”. Yttrandefriheten har i ett slag satts ur spel och polisen verkade i TV-inslag komma bättre överens med mobben än med det fåtal judar som vågat sig dit. En anhörig med israelisk flagga utanför Israels ambassad fick av polisen höra att det ”kunde vara provocerande”. Själva existensen av en judisk stat är en provokation för dem som velat förgöra den sedan 1948. Och samma avhumanisering som användes mot det judiska folket före Förintelsen används nu mot den judiska staten.
Hur kunde det bli så här i Sverige? Åttio år efter Förintelsen? Den överhet som sviker sitt ansvar och säljer ut en hotad grupp för att inte stöta sig med mobben – och kanske mista dess röster i valet – måste dömas hårt av historien.
Bengt-Ove Andersson
Tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel