Kritikstorm mot USA visar hur vilse Västeuropa gått. Debattartikel i ViD 3/5, avslutning 17/5

[Bengt-Ove]

https://www.varldenidag.se/opinion/krit ... att/856817

https://www.varldenidag.se/opinion/jo-r ... ksa/861905

Jag kommer att fylla på med mer belysande material, nedan länk till rekryteringsvideor under Trump kontra Biden. Kommentarer överflödiga.
https://www.youtube.com/watch?v=m4Ic6Ox9nl4

Artikel 3/5

Många minns 80-talet. Vilka är likheterna och skillnaderna mot i dag, och vilka lärdomar kan dras? Då hette USA:s president Ronald Reagan. Sovjet upprust­ade aggressivt med kärnvapen mot gränsen till väst. Nato, med Ronald Reagan i spetsen, satte hårt mot hårt och svarade på Sovjets upprustning och kallades i Västeuropa för ”krigshetsare”. Han kallade 1982 i ett tal Sovjetdiktaturen för ”ett ondskefullt imperium”.

Svenska politiker tävlade om att ta avstånd från Reagan, och även i flera kristna led var tongångarna liknande.

Nathan Sharansky, en känd ryskjudisk dissident som satt i en gulag vid den tiden, har berättat om hur en fångvaktare hånfullt slängde åt fångarna ett nummer av Pravda, där Reagans tal citerades och han även där fördömdes. Sharansky berättar hur tidningen skickades från cell till cell och hur jublet bland samvets­fångarna växte till en orkan: Äntligen en västledare som sade sanningen om deras förtryckare. Äntligen var de sedda av en världsledare.

Reagans hårda linje mot Moskva knäckte Sovjetdiktaturen, Berlin­muren föll och Östeuropa fick äntligen andas frihet.

Det har gått 40 år och återigen är USA:s president den mest hatade politikern i Västeuropa. Likheter och skillnader? Medan Ronald Reagan med sin retoriska skärpa kunde vinna över åhörare, stöter Donald Trump bort många med sin framtoning som en gossen Ruda. Och många av dem som röstade republikanskt i höstas gjorde det nog trots, inte tack vare, Trump.

Men hans överväldigande valseger var ett mandat från det ameri­kanska folket att återföra landet från det stegrande vanvett som rått genom det kraftigt radikaliserade demokratiska partiet. Man sade nej till galopperande våldsbrottslighet som inte beivras; till öppna gränser där knark­karteller, sextraffickers och våldsbrotts­lingar kommit in i landet i miljontals. Och man sade nej till identitetspolitik, oveten­skap­lig kritisk rasteori, kvotering, genus­galenskap.

Fyra år till av detta hade USA troligen inte överlevt som land.

Så nej, det är inte USA som blivit galet.
I Västeuropa säger en del att Trump har infört fascism i USA, vilket är absurt. Vad det är fråga om är att återföra USA till de värderingar som landet byggdes på och som har varit gemensamma för hela den kristna västvärlden i flera hundra år. Därför säger kritikstormen mycket mer om hur vilse Västeuropa gått de senaste årtiondena.

Att flera kristna opinions­bildare i Sverige inte verkar ha något problem med abort fram till födseln i ett antal demokratstyrda delstater samt den nämnda galopperande brottsligheten, men nu villigt ekar fördöm­anden från den vänsterliberala kultur­eliten, är i sig beklämmande.

Inte bara vicepresident Vance utan flera röster i Israel, bland andra författaren Melanie Phillips och islamologen Raphael Israeli, har uttryckt djup oro – inte för Israel utan för Europa – om inte Europa vaknar och på allvar står upp för de judisk-kristna värderingar som har byggt våra samhällen, utan slutligen låter sig domineras av ideologier vars mål är att just rasera dessa.

Så nej, det är inte USA som blivit galet. USA har vaknat och återvänt till vett och sans. 250 000 amerikaner dog för Europas frihet och USA har hållit Europa under armarna ekonomiskt och militärt i 80 år. Vicepresident Vances raka tal till Europas ledare kan ses som ett uttryck för ”tough love” – ryck upp er innan det är för sent!

Europeiska politikers och opinionsbildares reaktion har i stort präglats av förnekelse och brist på sjukdomsinsikt. Man klagar över att USA lämnat våra gemensamma värderingar. Det är Europa som gjort det.

Så det finns både paralleller och olikheter mellan 1980-talet och nu. I båda dessa tider är en värdekonservativ president i USA anatema (bannlyst) i Europa. Då som nu agerar en del av den svenska kristenheten svans till tidsandan. Och i båda dessa tider är det Europa som är på fel sida av historien, trots vår självbild som bäst i världen på moral.

Ska vi vakna? Inte mycket tyder på det. Dessvärre.

----------------------------------------------------------------------
Artikel 17/5

Om ett samhälles officiella narrativ förskjuts tillräckligt långt i en riktning blir resultatet att de som inte följer med strömmen hamnar i utkanten av narrativet och beskrivs som extrema. Och där finner man att det ofta är sunda människor utan religiös bekännelse som genom­skådar narrativet. Samtidigt som många kristna anammar det.

Därför är det inte det minsta förvånande att min artikel orsakar en reaktion. Motsatsen vore oväntad.

Stefan Swärd skriver en hel artikel om Donald Trump. https://www.varldenidag.se/opinion/att- ... gan/860363 Han lyckas dock helt missa kärnan i min artikel: den europeiska åsiktselitens avsky mot värdekonservativa amerikanska presidenter, samt att USA nu börjar klättra upp ur det moras där Europa är fast förankrat.

Och jo, Ronald Reagan var starkt ogillad han också, jag minns det väl.

Man skulle kunna skriva en hel bok om Donald Trumps fel. Jag hade själv hellre sett en Ron DeSantis eller en Nikki Haley på posten. Men en fortsättning på de gångna fyra årens nedmontering under en Kamala Harris skulle landet förmodligen inte kunna överleva.

Swärd står logiskt på huvudet för att nullifiera den förändring i värde­konservativ riktning som har ägt rum, och anger som argument att Donald Trumps fru skulle vara abortliberal, vad nu det har med politiken att göra, samt hävdar att ”i Trumps USA fortsätter vissa delstater vara extremt abortliberala”. Ja, delstater styrda av demo­kratiska partiet, som fortfarande har makten i många delstater och stor­städer där man har utropat ”sanctuary cities”, vilka har blivit fristad för mördare, våldtäktsmän och liknande men alltmer ett helvete för vanliga medborgare.

En konservativ president i USA som tror på nationalstaten utgör ett hot mot woke och mot globalismen som håller på att utplåna medelklassen men som har gjort en del oerhört rika, och därför förklarades krig mot Trump från dag ett av ett politi­serat rättsväsende och av politiserade massmedier.

De flesta amerikaner har nu sett det för vad det är, medan många i Europa i stort har svalt det narrativ vi matas med av en likaledes starkt politiserad massmedie­apparat.

Det pågår också en kamp om Europas själ. Men här rasar galenskapen ohejdat, med en allt smalare åsikts­korridor.
Alltså kallas USA fascistiskt, därför att folket där har sagt nej till den mardröm som har rått där de gångna fyra åren under de radikala krafter som styrde bakom den senile Biden. I Västeuropa ser vi våra samhällen alltmer tas över av krafter som hatar de judisk-kristna värderingar som byggde vår civilisation. Och som hatar judar, kristna och Israel.

USA har vaknat upp ur galenskapen. Inte längre kan antisemitiska mobbar ostraffat ta över universitet där. Till skillnad från här, där hälften av Sveriges judar överväger att flytta till Israel, medan de övriga måste ligga lågt med sin judiskhet. Judiska företrädare lever under dödshot och måste ha ständiga livvakter.

Men Swärd hävdar att det är ”USA som har spårat ur, inte Europa”, och hade alltså föredragit att det fortsatt som under Biden. Och Europa skulle vara på rätt väg.

Men det är inte vad jag och många andra ser.