Jack och Joy, del 1

[Bengt-Ove]

Det är en tillfällighet som ser ut som en tanke och en ordvits att den korta självbiografi C.S. Lewis skrev fick namnet ”Surprised by Joy” (Av glädje överfallen), eftersom boken främst behandlar Jacks sökande efter glädje (Joy), och att den kvinna han skulle möta och gifta sig med vid närmare 60 års ålder hette Joy. En tillfällighet var det dock, eftersom Jack visserligen hade träffat Joy 1952, tre år innan boken kom ut men vid det här laget endast såg henne som en god vän, och det skulle dröja fyra år till innan han vigde sig vid henne i ett skenäktenskap (!) endast för att hjälpa henne att få stanna i England. Mer om det senare.

Jack fick som tidigare nämnts mängder med brev från läsare av hans böcker, och eftersom han såg sig som en ringa Guds tjänare såg han det också som sin plikt att svara på dem alla (eller nästan alla, eftersom Warnie ibland skrev ner svar dikterade av Jack). En av alla de som skrev till Jack var en medelålders judisk-amerikansk kvinna vid namn Joy Davidman-Gresham. Hon var själv en begåvad poet och intellektuell, och var gift med en begåvad författare av romaner och filmmanus, William Gresham, och de hade två söner, David och Douglas. Tyvärr var äktenskapet olyckligt; William var alkoholist och otrogen mot sin fru. Joy hade under sina yngre år tjusats av kommunismen och under några är varit partimedlem. Men hon var också en andlig sökare, och en gång när hon befann sig ensam hemma hade hon en religiös upplevelse och förnam starkt närvaron av Någon annan hos henne, och hon blev därefter bekännande kristen.

Hon började skriva till Jack Lewis 1950 och brevväxlingen fortsatte. 1952 begav hon sig till England, dels för att hon längtade till det land som var hem för så mycket av den litteratur hon älskade, och dels för att få ett avbrott från en familjesituation som blev alltmer ohållbar. Hushållet sköttes under den tiden av hennes kusin Renée, som William redan var kär i och senare gifte sig med. Joy återvände 1953 efter att William skrivit och bett om skilsmässa, något som Joy gick med på. Hon beslöt sig för att ta med sina två söner till England och reste.

Under sin tid i England bodde hon hos en god väninna i London, och när hon bjöd Jack dit för en middag, bjöd han henne istället till Oxford. Jack var mycket stimulerad av Joys sällskap och hennes uppenbara intelligens och rättframhet. Jack inbjöd Joy och hennes söner att tillbringa julen 1952 i The Kilns. Efter skilsmässan från William skaffade hon en våning åt sig och pojkarna i London, och satte dem i en privatskola som hon egentligen inte hade råd med. Det är troligt att deras skolavgifter betalades av Jack via den välgörenhetsfond dit huvuddelen av hans litterära förtjänster gick. Annars tycks de inte ha träffats särskilt mycket fram till augusti 1955, då Joy flyttade in i ett hus i Headington. Då hade Jack sedan ett år fått en professur i ämnet medeltiden och renässansen i Cambridge, dit han veckopendlade.

I januari 1956 fick Joy besked från immigrationsmyndigheterna att hon inte skulle få uppehållstillstånd i England. Enda lösningen var att hon gifte sig med en engelsman. Det framgår av många olika saker att Joy hela denna tid var kär i Jack, medan denne – som ungkarlar ibland kan vara – tycks ha varit omedveten om hennes känslor. För att hjälpa Joy föreslog han nu en borgerlig vigsel dem emellan, en ren formalitet. De skulle fortsätta att leva på olika håll, inte leva som man och hustru på något sätt, och det hela skulle hållas hemligt för alla utom de allra närmaste. Kanske hade det också fortsatt på det sättet, om inte Joy i oktober det året hade diagnosticerats med cancer i vänstra lårbenet.